Häxan

 - insänt av Helené 070316

Vi tycker att häxor hör till sagor och sägner, men det var inte lika självklart för ca 300 år sedan. Det var hämsk tro, som fick väldiga följder. Ett mycket stort antal kvinnor anklagades för att vara häxor och blev brända på bål. I slutet av 1600- talet lyckades läkaren Urban Hjärne och några andra med honom få slut på de värsta förföljerna, men långt efter den tiden levde tron på häxor kvar.

Man trodde att en kvinna blev häxa genom att gå i förbund med djävulen. Han gav henne makt att skada andra människor. Häxor kunde kasta sjukdomar och död över sina grannar.

På påsken, trodde man, var den tid då häxorna var mest i farten. På natten till skärtorsdagen for de på kvastar till blåkulla, d är de firade en stor fest. Djävulen själv var värd för den festen, och det gick ofta mycket våldsamt till.

På olika sätt försökta folket att skydda sig själva mot häxorna, särskilt på natten till skärtorsdagen var man noga med att skydda sig från häxorna. Att rita kors och lägga stål på tröskel, t.ex en kniv, var säkra medel. Kvast, ungsraka och andra saker som häxan kunde andvända på blåkullafärden, märkte man med kors. Man ritade till och med kors på ytterdörren för att vara riktigt säker på att häxorna inte skulle komma in.

I sädesbingen lade man stål. G ödselstacken, som ansågs ha stor kraft i sig, skyddade man genom att sticka ner en kniv i den. Över båsen där korna stod, hängde man upp en lie eller något annat föremål av stål.