Hecate

 - helvetets mörka drottning och Thessalonikis häxors gudinna.

"Helvetisk, jordisk och himmelsk...
skiljevägens gudinna,
det vägledande ljuset,
nattens drottning,
solens fiende,
mörkrets vän och bundsförvant;
du som fröjdas...
av att se blod flöda;
du som vandrar bland gravarna i
mörkrets timmar,
törstande efter blod och de dödas fasa;
Gorgon,
Marmon,
Månen med de tusen skiftande formerna"

...så löd en åkalla av Hecate, den trehövda demongudinnan de gamla grekerna trodde var dödens den perversa sexualitetens och häxkonstens drottning.

Hecate härskade över nattens spöken och åkallades vid trolldom och besvärjelser. På samma gång kunde hon vara en välvillig gudom, som vaktade dörrar och korsvägar och hjälpte den frimodige och djärve ur svårigheter.

De ritualer som i det gamla Grekland användes för att få häxkonstens mörka gudinna att visa sig, påminner om de ritualer som 2000 år senare beskrevs i ett vittnesmål under häxprocesserna.

Det sades att för att få möta Hecate måste man offra ett får vid midnatt, be till Hecate, hälla honung på marken och gå därifrån utan att vända sig om.

Hecates mest hängivna tjänare ansågs vara häxorna i Thessaloniki, en del av norra Grekland vid gränsen till Makedonien, som under antiken betraktades som svartkonstens och den svarta magins hemvist.

Dessa kvinnor misstänktes besitta kraften att "ta ner månen", (det vill säga att kunna använda månens onda krafter) förmågan att förvandla sig själva till fåglar och andra djur samt kunskapen om de både giftiga och sexuellt eggande örterna. De tillskrevs också en omätlig sexuell aptit.